jag känner mig psykiskt trött. mitt huvud fungerar inte som det ska. för mycket som händer och för mycket tankar. är så fruktansvärt trött på alla giriga människor. Alla bara tar och vägrar att ge. jag blir frustrerad. vet inte vad man ska tro eller hur man ska reagera. är så trött på samhället i helhet. är trött på mig själv för jag trycker undan mina problem och mina egna önskningar för att göra andra bättre. Tänker mer på andra än mig själv. varför är det så?
jag gör aldrig saker för mig själv utan det är alltid för andra. jag kniper käft och accepterar läget. och jag hatar det. Är rädd för att andra ska reagera på fel sett. sätter andra i första hand och mig själv sen. det fungerar inte så. jag har så många drömmar som jag vill ska gå i uppfyllelse. men hela tiden skjuter jag dom åt sidan för andras skull. jag vill inte det mer. om jag hade fått bestämma hade jag inte varit här nu. jag hade rest. i åra tal. hade jobbat på lite olika ställen och bara upplevt. hade tagit skit jobb i andra länder bara för att få se hur det är. jag hade legat under bar himmel och inte tvättat mitt hår på en vecka bara för att.
är så trött på alla otacksamma människor. att alla tar allt för givet. att alla är så egoistiska och giriga. alla ska ha en del av kakan. folk vägrar att dela med sig. varför ska man?
känner så mycket frustration att det knappt inte är sant. på allt och alla. men jag biter igen och ler. försöker göra alla nöjda.
För en gång skull ska jag göra något som jag har velat så länge. jag ska åka till Thailand och ta hand om barn. lämna lyxen hemma och bara uppleva. ska suga in varje sekund. ska träffa människor som är glada för att dom lever. dom har inga familjer, inga egna rum, inga mobiler och saker. dom har varandra och dom har kärlek. Dom tar hand om varandra.

Jag är psykiskt trött och jag tänker knipa igen och acceptera läget och sen ska jag räkna ner dagarna till jag äntligen får bocka av en av mina saker på min "To do list".