ibland önskar jag att jag hade kunnat vara "tuffare" och bara sagt vad jag tycker och tänker om folk. sagt till folk som sårar mig hur jag känner. och att vissa saker dom inte ens frågar mig om eller säger sårar. att jag oftast får ta skit men aldrig ger tillbaka. jag önskar verkligen att jag hade vågat det. folk bara kräker ur sig och antar en massa saker. men vad hände med att fråga?
det är därför jag nästan alltid större delar av mitt liv umgåtts med killar. dom är fan så mycket bättre än tjejer. tjejer är bara yra höns som bara antar.
mina killkompisar uppskattar mig. och ger tillbaka. allt är lixom självklart för dom. ska dom göra ngt eller ha ngt då ska självklart jag oxå ha det. även om mina bankort och grejer har blivit snudda så kirrar dom allt. utan att ens rynka på näsan. om dom ska resa någonstans, om det så bara är till tosselilla, så frågar dom. dom antar inte. dom frågar.
antar att jag alltid kommer ta hårt på detta. för det tog hårt på mig och det kommer nog alltid att finnas kvar...