Det jobbigaste med min mage är att jag har en hungerkänsla. Ni vet när man är så hungrig att man tror man ska dö om man inte får mat snart. allt svider i magen osv. Exakt sån känsla har jag haft nu den senaste veckan. och jag som är mattokig försöker äta men då växer det bara i munnen på mig och jag vill bara spy. Och än så länge har magen inte påverkat mitt psyke. och det är nog det bästa av allt. Om det hade varit innan hade jag varit skit sur och haft ont o bara velat ligga hemma. Men idag blickar jag frammåt. jag ignorerar smärtan och är glad och är på jobb. Nu (iallafall för tillfället) tänker jag inte tillåta ngt eller ngn att trycka ner mig. för det går inte.