jag vet inte vad som hänt med mig? när jag tänker efter har jag förändrats helt det senaste året.
Det största som chockar mig är att jag har börjat lyssna på Melissa horn, Anna Hertzman & Winnerbäck mfl. Det är såååå inte nadja.
Jag festar verkligen VARJE helg. Med eller utan sprit så festar jag och går ut.
Jag älskar att vara i min lägenhet med andra men mest själv. det är en av dom bästa sakerna som finns.
Jag är inte beroende för fem öre av någon annan (förutom min familj, måste ha en dos av dom varje dag)
Jag känner ingen sorg/glädje längre. inte som innan. innan kunde jag STOR böla för ingenting. och sen nästa sekund kunde jag älska livet mer än allt annat. och bara skratta o va high on life. Nu känner jag mig neutral. just smile and wave.
Jag bryr mig inte alls på samma sätt längre vad folk tycker och tänker om mig.
Jag DANSAR. ja fy fan vad jag dansar om dagarna.
Jag städar min lägenhet 411 ggr i veckan. Damsugning och rubbet. (förutom dammtorkning, still hate it)
Jag känner att allt bara löser sig. Allt fixar sig tillslut.
Jag uppskattar min familj mer än någonsin.
Jag har öppnat upp mig för saker jag vill göra. Ser en miljon jobb möjligheter om dagen. Nästan allting utomlands. jag ska ha massor av jobberfarenheter. jag ska uppleva. och galet nog när jag tänker på alla dessa utomlandsjobben så ser jag mig själv där, ingen åker med mig på dessa ställen utan jag åker själv.


Jag känner bara att jag bestämmer över mitt egna liv. har nog aldrig kännt denna kännsla förr. men nu jävlar kliar det i fingrarna. jag är oberoende av folk (än en gång är inte min familj inräknad i detta) och vill ni veta en sak? jag älskar det. jag älskar mitt nya liv. nya och nya. jag älskar upptäckten jag har gjort. mums.
börjar jag bli vuxen?

Jag vet verkligen inte om jag vågar åka till thailand Januari - april. något säger mig att jag inte kommer komma hem igen. inte på mycket länge. Något säger mig att jag kommer fortsätta på min livs resa och skiter i allt här hemma. Vilket är skrämande att jag har denna kännsla igentligen. eftersom hela livet är fullt av ansvar. och jag har dragit på mig en jäkla massa ansvar med lägenhet, jobb, bil, hund. och så mycket mer. så jag måste ju komma hem. om man tänker efter. Men vem vet. Den tiden den sorgen.

Vem sa att jag att jag inte va high on life längre?