2 september

känner verkligen inte alls för att blogga men jag gör det bara för att det ska vara gjort.
gårdagen blev en väligt känslosam dag, med massa tårar och fina ord. för tillfället vet jag inte vad jag skulle ha gjort utan familjen seremeti vid min sida. åkte för att träffa vero men vipps som det va så fick jag vero, tina, fatmir, hans fru, veros pojkvän, gabriel och mikael (och deras pussar), Baskim, agron och denna underbara familjens mamma och pappas vänliga ord och kramar. sånt värmer. har sagt det förr och jag säger det igen, ingenting kan få mig att sluta umgås med dem. ingenting. dom är underbara från topp till tå.
dock fick kvällen ett drastiskt slut och jag lämnade av tina hemma sen körde jag hem.

i natt har jag sovit siochsådär 4 timmar sammanlagt, har legat och vänt mig och vridit på mig och kunde inte alls sova. låg och tänkte på allt som hänt och jag är så trött på dessa falskaförhoppningar som jag har fått under den senaste tiden. varför drar man upp något som man inte kan slutföra?
tänker inte gå in på det mer än så men både du och jag och alla andra vet anledningen till varför det blev som det blev. fast vissa är dumma nog att inte förstå.
och jag är dum som lät det hända än en gång. när ska jag lära mig?

iaf ringde mamma och vi bestämde träff 12.15 jag va där då men hon kom inte förrän 3 minuter senare. kära lilla mor. gjorde det vi skulle och jag blev helt in love. jag hoppas på att allt går som jag vill och det är skönt att jag har detta att tänka på nu ist. för detta är en sak som jag har bestämt mig för och jag hoppas att det blir så.
efter det åkte vi hem till mamma och pappa. jag och pappa hade låånga och intressanta samtal. och än en gång är jag glad att jag har mina föräldrar, dom är absolut något som jag inte skulle klara mig utan.
tiden rann iväg och vi började laga mat och fortsatte vårt pratande tills jag kom på att jag hade tvätttid. shiitpommes. så jag tog färden mot skanör. mellan landade dock på jobb. i knoow. men jag älskar mitt jobb. sen fick jag ett sms från min granne så jag körde hem. väl där hemme blev det tvätt och prat. underbara du.
sen när klockan slog 22 tvingade jag min granne att se på so you think you can dance med mig.
brandon och jeannine. helt oslagbara och i morgon får vi reda på vem som tar hem det.

nu ska jag göra en sak, som jag lovat min kära granne sen blir det sängen.
i morgon är det jobb 10-17 sen ska jag nog träffa fru en stund.
nu ska jag gå. hej

inte tänka nadja, inte tänka det är inte värt det och dem är inte värda det. god natt

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0