tro mig det går inte många dagar utan att du, vi, oss poppar upp i min hjärna. och det tog lång tid att släppa dig, du som va en del av mig. du va en del av mig. alla sa det och både du och jag vet att det va så. och samma fråga har jag ställt måga gånger, hur kunde du lämna mig? helt ensam kvar. hur kunde du ge upp ens? varför blev det så som det blev? så våga aldrig påstå att jag inte saknar det ibland eller att jag inte tänker på det. för det gör jag mer än du någonsin kommer att förstå