på senaste tiden har jag börjat tänka mycket på en nära vän till mig. eftersom personen i fråga har både sagt och varit väldigt ledsen vid två tillfällen på senaste tiden. och det gör så ont i mig. första gången grät jag när jag såg den andra personen gråta, för jag blev riktigt ledsen. för jag har aldrig tänkt mig att denna person mådde så som den mår. andra gången satt jag och bara tröstade och försökte få fram något vettigt att säga. och jag vet inte om jag lyckades. känner mig så jävla hjälplös för jag vet hur allt har gått till, men jag vet inte vad jag ska säga. jag vill bara finnas där men jag känner mig så dum. denna personen som jag babblar om betyder så mycket för mig och det har den alltid gjort därför känns det jätte jobbigt när sånt här händer. och det är så som personen själv säger, ingen tror att den personen mår så som det mår eftersom personen själv alltid är glad och hjälper alltid alla andra. och då får jag mig en tankeställare, är jag så självisk och självpptagen med mitt egna att jag inte kan se igenom denna glada person och se hur den igentligen mår?
har verkligen tänkt på det så mycket den sista tiden men jag vet inte hur jag ska ta upp det för jag får tunghäfta varje gång. jag vet helt enkelt inte vad jag ska säga.
men jag hoppas att personen vet den betyder väldigt mycket för mig och att jag älskar den!