för en stund sen gick mina suggor! världens bästa suggor om jag får säga det själv. i veckovis har jag haft folk omkring mig 24/7 och nu är jag helt själv. inte en kotte syns till i min lägenhet vilket är otroligt ovanligt nuförtiden... saknar dom faktiskt fast dom är jobbigare än jobbigast vissa dagar.
men tur har väl jag för till min räddning kommer väl fru snart. har saknat de lilla krypet. så dagen till ära har jag tvättat och precis damsög jag. diskade gjorde evelina innan dom gick. och linda tog ut soporna. men tro inte att dom alltid är så duktiga för det skulle bara vara en lögn hahaha.
förövrigt sitter jag i min säng nu och har Avril Lavings album - don't leave me. på högsta volym. får lite flashback från yngre dagar när jag lyssnar på henne. underbart depprimerande låtar faktiskt.
i går va en sån dag som va helt totalt onödig. jag och mina suggor låg i sängen hela dagen, alla tre. glodde på tv och bara jäste. inte nog med det så skramlade vi ihop pengar till en familjepizza. den satt där den skulle. och självklart blev resultatet av det att fröken nilsson och fröken lundin inte hade pengar till bussen så dom slaggade här en natt till. absolut inte mig emot.

gjorde också en upptäckt att vissa människor blir inte bättre ju äldre dom blir. inget posivit nu, utan dom är kvar på lågstadie- stadiet. synd för dom att dom inte tar tag i sitt liv och gör något med det utan bara flyter med som dom alltid gjort. en väldigt smart vän sa till mig igår: ibland måste man klippa grenarna för att trädet ska överleva. och jag blev så otroligt impad av detta ordspråk. lite ruggit faktiskt för det är så det är.
nu när jag endå sitter här och är så pass djup som jag är så kan jag ju passa på att säga att jag trivs med mitt liv så bra nu. jag tror inte att jag har några problem eller några tankar som tynger mig. alla människor som gav mig sånna tankar har lixom tankarna försvunnit ur mitt liv. skönt kan man ju tycka en dag som denna.

det ända som tynger mig nu är väl att min mage fortfarande inte är helt 100 och att jag inte får jobba. blir ju så fruktansvärt uttråkad av att inte jobba. jag älskar ju att jobba. endå roligt att jag har kommit på mig själv flera ggr med att jag tror jag ska jobba dagen efter, på ica. men det ska jag ju inte. sjukt nog. shi fick dom som trodde att jag skulle va kvar på ica om 30 år. tiden där blev inte så långvarig, endast 2 år. kul är det iaf när jag snackade med vero häromdagen och hon berättade att folk frågar efter mig och dom saknar mig. det gör mig glad. den arbetsplatsen har gett mig så mycket bra saker och en del dåliga saker också och så mycket minnen, alla saker vi har gjort på lagret när ingen sett, alla djupa samtal med arbetskollegerna (inte alla), saker som hänt i mejerikylen. hahaha jaa allt som har hänt där. usch nu ska vi inte bli sentimentala här.
på tal om vero så ska jag nog till henne ikväll och ta en kopp te. kan behövas. fru följer givetvis med eftersom jag har bestämt att hon ska sova hos mig ikv... =)

ddetta inlägg blev alldeles för långt och rörigt. take it or leave it!