om man ska välja ett ord som beskriver mig så är det nog ordet känslig eller blödig. för det är vad jag är. många som inte känner mig får et intryck av att jag är en bitch eller ngn som absolut inte bryr mig. men där har dom helt fel. jag är en sån person som hellst hade velat krama varända liten ensam själ i denna värld, bara för dom ska må bättre. jag kan sitta uppe i timmar och lyssna på mina vänner när dom e ledsna. och det bästa med allt är att jag älskar att lyssna på andras problem eller att trösta andra. men så fort någon har sårat mig eller gjort mig illa då förändras allt. jag har olika perioder när jag går igenom när ngn har sårat mig. först är jag skit förbannad, gråter konstant och bara undviker personen helt. sen nästa stadie är att jag endå försöker, "jag glömmer allt" och försöker visa mig glad bara för att inte oroa andra, för det är det värsta jag vet. att oroa mina nära o kära för att jag mår dåligt. jag tycker att jag är stark nog o klara allt själv. ibland klarar jag det och ibland faller jag pladask. den sista perioden i allt detta är att jag börjar insee saker. ibland dåliga saker och ibland bra. sen blir jag trött. trött på att alltid vara allla till lags och då blir jag "normal igen" och så går mina perioder om och om igen. 
det dummaste med mig är att jag alltid tar på mig andras saker. när mina vänner tillexempel har blivit sårade eller är ledsna så gråter jag deras tårar. jag blir ledsen för dom. så har jag alltid varit. men sen kan jag inte släppa det. det kan ta lång tid. Jag är en person som hatar att förklara mina kännslor. jag pratar aldrig kännslor, eller jo det gör jag. men inga djupa kännslor. och om jag nu gör de så slutar det alltid med tårar. men sen kräver jag alltid utav mina vänner att dom ska berätta vad dom känner så jag kan hjälpa dom. lite dubbelmoral där ja. den ända som alltid har fått mig att börja snacka när jag mår dåligt är mamma och pappa. så många gånger jag har kännt hat mot dom för att dom tvingar mig att prata. men sen efteråt känns det bra. (bli nu inte malliga mamms o papps, för detta förändrar ingenting okej hahaha. jag vet att ni läser min blogg.) iaf vill bara säga att om du behöver prata, så finns jag här. fast vi inte känner varandra så kan de kännas skönt att prata med ngn som man inte känner så bra...