ständigt påminns man om vilken idiotisk värld vi lever i och vilka idiotiska männsikor som lever i denna idiotiska värld. människor som kommer och människor som går. vissa kommer för att stanna i ens liv och vissa bara passerar. vissa träffar man inte varje dag och vissa träffar man varje dag. Niccie och josse är två av dom som jag varken träffar eller pratar med varje dag. och dom är oxå dom två största idioterna i mitt liv, två av dom få idioter som jag valt att ha kvar i mitt liv. men trots detta så vet jag var dom finns och jag vet att jag kan ringa dom när som och att båda dessa två idioter hade släppt allt dom hade i sina händer om jag hade ringt och behövt dom. om jag hade varit ledsen eller ngt liknande. och det bästa med dessa idioter och mig är att vi  behöver inte ses alltid, de kan gå flera dagar/veckor utan att vi ses men bara för de betyder de inte att det är the end. nopp nopp. det är positivt för de gör så att vi inte tröttar ut varandra. sen när vi ses har vi riktigt skoj (mer än oftast) och det älskar jag. och jag älskar när vi bokade resan till thailand och folk sa: men vaddå varför bokar ni ett år innan, allt kan hända ni kanske inte ens är vänner då. och då skrattade jag bara dessa människor rakt upp i huvudet. för de e roligt ett jäkla roligt skämt. om vi nu skulle blivit världens ovänner (om, vilket jag inte tror kommer inträffa för vi är lika på såå många plan) så hade vi alla tre åkt endå till thailand och sen hade vi blivit vänner igen. nu tror säkert vissa att vi tar varandra rent för självklart, och visst gör vi de, men det är till en viss gräns. självklart har vi fortfarande respekten för varandra kvar och självklart räknar jag inte helt kallt med dessa 2 idioter alltid. men för mesta delen gör jag. fast vi är så här bra vänner så delar vi inte allt. vi berättar inte allt för varandra ens, men sen om de e ngt dåligt som har hänt och allt rinner över för en då finns dom två idioterna där och catchar upp en igen. varse sig man vill eller ej. så är det. och nä jag tänker inte avsluta detta med att säga att vår vänskap kommer hålla för evigt, för de har jag sagt alldeles för många gånger sen har de tagit slut. därför säger jag inte det. men jag vet redan nu att om 80 år när jag ligger på dödsbädden och ska ta mitt sista andetag så kommer jag tacka gud för att jag fick denna chans att få träffa dessa två idioter och för att dom halkade in i mitt liv på ett bananskal och gav mig så mkt glädje och tårar som ni gjort.
med detta vill jag bara säga att jag älskar er och jag är glad för att ni två finns i mitt liv.

som sagt finns det två andra som jag träffar varje dag och det är min mamma och pappa. och som jag sagt såå många gånger förr så är jag glad att jag föddes just i denna familj. ni är dom två bästa i mitt liv och det kommer ni alltid att vara. om jag hade fått återfödas och fått välja vilka föräldrar jag hade velat i denna värld så är jag ganska säker på att jag skulle valt er två igen. så många gånger jag har ramlat ihop som en hög på golvet och ni har funnits där o hjälpt mig upp igen. ni är obeskrivliga och jag tror faktiskt att ni har skämt bort mig och mina systrar med lite för mkt kärlek. jag tycker verkligen synd om dessa människor som inte har sånna föräldrar som mig. med er och mina närmsta vänner klarar jag allt i denna värld. 

 Villl bara säga tack till er.