allt har varit jätte bra idag. har varit glad osv. provet gick bra och jobb med. sen när jag sitter där nere med dom andra (nina o thomas är här o syster o hennes pojkvän) så blir jag jätte ledsen. så jag skyllde på att jag va trött så gick jag upp. o nu sitter jag här o stor bölar. vet inte varför igentligen. känner mig bara så förlorad. varje dag är de samma sak. det känns som jag inte är mig själv, att jag går brevid min egna kropp och bara ser på, som allt är en dröm och jag inte vaknar igen. skit skumt känns de. jag känner mig ensam. på många olika sätt. fast jag alltid är glad och oftast visar mig glad så är de bara ett skal. jag tror allvarligt talat att jag hade behövt gå till en psykolog. för dom känner inte en. där bara babblar man på om allt o gråter. ingen dömmer och ingen känner en innan man går dit. utan de e deras jobb. typ idag blev jag arg på min syster för hon tjatade att få mina chips som jag hade köpt till mig själv. för jag skulle ha dom när jag kollade film ikv. o sen hade jag köpt laktosfri gräddfil o dippa till mig. o sen tjatar hon o då blir jag arg o blir ledsen. va e de lixom? de e inte ens likt mig jag är inte sån. jag älskar att dela med mig av mina saker osv. men allt är så fel nu. speciellt på sista tiden. känns inte som jag lever längre. iaf inte de liv jag alltid har velat leva. folk som inte känner mig väl tror att jag är en självsäker o stark person, men ack så fel dom kan ha. visst har jag mina stunder när jag är de. eller så är det bara en fasad, vad vet jag. allt på senaste tiden har bara varit så mkt uppochner som de kan bli. de va länge sen jag mådde så här dåligt. och bara för att jag inte pratar om de med ngn eller att jag inte skriver de i min blogg så menas de inte med att jag mår bra. för de gör jag långt ifrån.