ingen hade vetat att jag har gråtit hela dagen om jag inte hade berättat de nu. ingen vet att jag blev jätte yr innan och höll på att svimma. ingen vet varför jag har gråtit idag, ingen vet någonting om mig. jag vill bara bort. bort från allt och alla. jag trivs inte med mitt liv längre. inte ett dugg. innan gick de. men nu gör de inte de mer. ingen förstår varför. eller hur?! vet ni varför ni inte förstår? det är för att ni inte känner mig längre. nu ska jag torka tårarna och gå o sova. i morgon är en ny dag med nya möjligheter. 


du lovade mig, att du skulle finnas hos mig föralltid. hur kan du bara svika de löftet? hur kan du. snart har ett år gått och du bryr dig inte. du bryr dig inte ens om att försöka höra av dig. inte ens till din familj så mkt längre. inte ens dina kompisar. när ska du vakna? när ska du förstå? vad har hänt? ibland önskar jag att du bara ringde och frågade hur det va. eller att jag ringde och fråga dig hur de va med dig. men de går inte. jag har inte ens ditt nummer längre. förstår du hur det känns? förstår du att du va den som jag alltid berättade allt för, den som jag kunde ringa mitt i natten och gråta för. förstår du inte att jag fortfarande behöver det. förstår du inte att du håller på att tappa fotfästet helt? förstår du att jag håller på att bli galen utan dig. förstår du hur det känns? förstår du min saknad? du va den ända som jag trodde skulle va här för alltid. du va den som lovade allt. den som jag trodde på till 100%. den som tillochmed sov hos mig i veckor i rad för typ 3 år sen för att jag inte vågade sova hemma själv när mina föräldrar inte va hemma. du fanns där alltid du ställde alltid upp. och var fan finns du nu? va? jag hatar allt det hära. och jag hatar den fega personen som du blivit... fan helvete skit. jag behöver dig nu. just nu. exakt nu....