.

idag va första gången på 2 ½ år som jag hörde James blundt - goodbye my lover, en låt som jag har undvikt pga att den spelades den 8/2-06 ngn på förmiddagen när vi va på väg till sjukhuset i trelleborg för att ta ett sista förväl av morfar.
jag har medvetet undvikt den för jag bara börjar gråta. men idag tog jag de bra. de kom inga tårar bara en enorm saknad, som jag känner varje dag. och jag vet att du är med oss. varje steg och varje andetag så vet jag att du finns där. du har ett finger med i allt som händer i våra liv. det vet jag. jag känner det. och jag lovar och svär på allt att du,farfar & moster hade ett finger med och gjorde olyckan så pass mild som den endå blev när vi var på väg hem från liseberg. jag älskar dig morfar och jag önskar att de hade vatt ett helt annat slut på det hela. jag minns allt som igår. =(
jag vaknade ngngång innan sex på morgonen att telefonen ringde. och jag vet att jag tänkte: vad e de nu som har hänt, vem ringer nu? låt mig sova klockan ringer snart o då e de skola som gäller. jag vill sova. exakt så tänkte jag. sen hörde jag hur dörren smälldes igen där nere och bilen körde iväg. de va mamma som lämnade huset. bara en kort stund efter kom pappa upp och satte sig på min säng och sa att de va mormor som ringde och att hon hade hittat morfar på golvet. och då kom tårarna. helt yrvaken va jag och jag grät. grät som aldrig förr. trodde aldrig att jag skulle få uppleva att ngn i min närhet skulle försvinna från mig igen. men jag hade fel, och jag vet att livet är så. man förlorar alltid ngn nära. så är det. efter en timme ringde telefonen och då fick vi beskedet, morfar hade dött. =( och då, på väg till sjukhuset den 8/2 - 06 någon gång på förmiddagen spelades James blundt - goodbye my lover. och det var morfars avsked till mormor. min älskade morfar. alldeles för ung, bara 65 år gammal=(  pappa och anette slängde sig i bilen och hämtade hem min syster i karlstad, efter de har vi blivit starkare, allihopa. mellan februari och mars 06  var min familj och min släkt med om två stora förluster. först morfar och sedan drygt en månad efter gick moster bort. och nu 2 år senare är släkten starkare än någonsin. och jag älskar er mer än allt annat.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0