jag gråter, jag är ledsen. jag känner saknad och känner en sjuk osäkerhet på allt. jag längtar efter ett sånt liv som man ser på film. alla är lyckliga & alla har någon som dom håller kär. alla har orken, jag har inte orken och jag känner mig inte lycklig för tillfället. men det kommer. tro mig. jag har varit lycklig ett tag nu. men sen nu kommer all ångest med skola och allt annat. o då blir man nere. men jag e inte nere som förr. för så nere ska jag aldrig någonsin bli igen. det är så mkt kännslor som spelar ett spatt nu. men snart landar dom. och snart landar jag igen. igentligen har jag ingenting att va ledsen för, för jag har världens bästa familj, världens bästa kompisar mm. och sen kommer tankarna på alla andra som inte har någon familj, dom som inte har ett hem, dom som endast äger kläderna dom har på sig. dom som har ingenting. då blir jag glad, eller inte glad men jag blir tacksam för det jag har. sen skiter jag i det jag inte har...