vet du vad?
vet du vad? vet du vad som tar hårt på mig? att en gång när han bad dig välja mellan mig och han så sa du att du aldrig någonsin kunde göra de. men vet du, du har valt han omedvetet. eller medvetet. vad vet jag.
men en sak vet jag iaf. och det är att jag inte alls känner igen dig längre. inte ett dugg. och det tar på mig oxå.
jag vill ha tillbaka den gammla dig, den som va min vän, min luft i mina lungor, mina ögon när jag inte ser, mian öron när jag inte hör, mitt allt.
jag känner mig halv lost. som om att jag är i en dröm och inte riktigt kan vakna. eller som om när man är på semester i ett helt främmande land och man inte hittar i början, efter ett tag lär man sig att hitta ju. och det är väl det jag har lärt mig nu, att hitta och att försöka leva och accpeter de som läget är. jag har klarat det ett tag och jag vet att jag kommer klara de fullt ut. jag vet oxå att allt mellan dig och mig bara har gått utför sen i sommras. men jag vägrar acceptera det. jag vill inte. jag vill tro att allt kommer bli som innan.
men tiderna förändras och det gör vi människor med. så e de bara.
men varför kan jag aldrig lära mig att allt är en tillfällighet? ingenting varar förevigt. jag har alltid sagt de. men jag trodde att du och jag va ett undantag. att det bara fanns en av oss. och nu känns allt som att det vara va en dum uppmålad bild. det är inte som innan och jag har önskat sen i sommras att de skulle bli som innan igen. men nu vet jag, att de aldrig någonsin kommer bli detsamma igen. aldrig. =(
men en sak är säker, du kommer alltid att va en speciell vän för mig, för du vet för mkt.....
vad är en vän? En enda själ som bor i två kroppar. do you remember?
men en sak vet jag iaf. och det är att jag inte alls känner igen dig längre. inte ett dugg. och det tar på mig oxå.
jag vill ha tillbaka den gammla dig, den som va min vän, min luft i mina lungor, mina ögon när jag inte ser, mian öron när jag inte hör, mitt allt.
jag känner mig halv lost. som om att jag är i en dröm och inte riktigt kan vakna. eller som om när man är på semester i ett helt främmande land och man inte hittar i början, efter ett tag lär man sig att hitta ju. och det är väl det jag har lärt mig nu, att hitta och att försöka leva och accpeter de som läget är. jag har klarat det ett tag och jag vet att jag kommer klara de fullt ut. jag vet oxå att allt mellan dig och mig bara har gått utför sen i sommras. men jag vägrar acceptera det. jag vill inte. jag vill tro att allt kommer bli som innan.
men tiderna förändras och det gör vi människor med. så e de bara.
men varför kan jag aldrig lära mig att allt är en tillfällighet? ingenting varar förevigt. jag har alltid sagt de. men jag trodde att du och jag va ett undantag. att det bara fanns en av oss. och nu känns allt som att det vara va en dum uppmålad bild. det är inte som innan och jag har önskat sen i sommras att de skulle bli som innan igen. men nu vet jag, att de aldrig någonsin kommer bli detsamma igen. aldrig. =(
men en sak är säker, du kommer alltid att va en speciell vän för mig, för du vet för mkt.....
vad är en vän? En enda själ som bor i två kroppar. do you remember?
Kommentarer
Trackback
