för exakt 5 dagar sen va det 2 år sen morfar dog, den 28 mars va det 2 år sen moster dog och idag är det 4 år sen farfar dog. tänk så snabbt tiden går. tänk så otur dom hade. tänk vad livet är orättvist. tänk att bara lämna barn och familj och allt när man är 65 och samma år som man ska fylla 40 och 70. det är orättvist. och det gör mig ledsen. tänk att bara falla ihop död och sen morgonen efter hittar ens fru en på golvet, död. när man har levt och älskat varandra sen man va 14 och 17 år gammla.  
tänk att få reda på att man har en hjärntumör när man ska fylla 40 och man får reda på de pga att man fallit ihop när man lämnat sin 11 åriga dotter hos en kompis, tänk att veta att man inte kan göra ngt åt de, att man inte svarar på motgiftet. tänk att stå ut i nästan ett år med alla cellgifter och sen hjälper de inte. tänk att dö innom ett år efter man fått reda på de. tänk att verkligen lämna 5 barn, var av den minsta va 3 år.
tänk att man är 70 år och verkligne har haft all otur med exakt alla sjukdommar, tänk att få ha ampoterat ett ben, tänk att dö och verkligen ha cancer i alla organen ikroppen.
tänk så mkt två månader på ett år påverkar en. tänk alla låtar som man förknippar till dom, good bye my lover, slipped away & hurt. dom tre låtarna förknippar jag alltid med er. alltid. utan att jag visste de så började slipped away spelas idag. sånt ger mig rysningar. och jag har hört goodbye my lover en gång sen morfar dog, en gång.

jag saknar er. ni va för unga alla tre. ni han inte leva livet fullt ut.
så mina kära vänner ta vara på varje sekund, man vet aldrig när man ser sina näraste nästa gång. och gör livet till det bästa varje dag. tänk bara tanken att förlora ngn eller att ngn förlorar en själv bara sådär en dag.
livet är orättvist =(